Det finns nog inget som jag hatar så mycket som mobbning!
Datum: 2011-03-14 || Tid: 20:03:31 † Kategori: Tankar † Kommentera (0)
Ligger i sängen och kollar klart de sista delarna av filmen Älska mig. Det är så hemskt, jag hatar mobbning. Jag tål inte det här, fy. Har skäkert världens mascararänder på kinderna nu. Blä. Alla borde se den här filmen, vissa kanske tänker om då. Scenen i del fyra när hon ställer sig framför tåget och spänner hela kroppen samtidigt som hon skriker, det gör så jävla ont i kroppen och se det. Förstår inte mening med att klanka ner på någon så mycket så det leder till självmords tankar, det gör så jävla ont. Hur är det ens möjligt att beté sig så mot en annan människa, jag förstår verkligen inte. De lär ju fattas något på dessa personer. Önska att man kunde byta plats på de som har betätt sig så mot en annan, så att det får känna hur de känns. Nu ska jag fortsätta titta fast det gör så jävla ont i kroppen att se, som sakt alla borde se den här filmen.
Älska mig - 6 delar på youtube
Datum: 2011-03-13 || Tid: 21:53:27 † Kategori: Tankar † Kommentera (0)
Håller på att titta på filmen Älska mig som finns i sex delar på youtube, den finns tydligen inte att ladda ner? Filmen handlar om Alice 15 år som inte blir accepterad för den hon är och om Josse som inte vågar visa att hon egentligen bryr sig. Är inne på andra delan nu och usch så berörande den är, kan lätt säga att den är en sévärld film!
Här har ni första och andra delen
det skulle inte få mig att framstå som ängel, inte heller att få dig att framstå som elak
Datum: 2010-11-22 || Tid: 16:34:27 † Kategori: Tankar † Kommentera (0)
Det mycket som virvrlar runt i mitt snurriga huvud just nu, jävligt mycket.
Det känns både förjävligt och delvis bra, för det mesta förjävligt.
Allting är pannkaka, jag trivs inte ett dugg i den här atmosfären men
endå gör jag inte ett piss. Kanske är det för att det är för svårt,
eller för att jag egentligen inte orkar. Jag har ingen ork.
Atmosfären jag befinner mig i skapar en oro, rädsla och obehag.
Men det är bara när jag är där, där för ett ögonblick. Då kan jag inte
ta mig därifrån, det är egentligen då jag inser att den faktiskt finns.
Den atmosfären finns, den existerar och alltid lurar den någonstans
och dyker upp när man minst anar det.
När jag får lägga så mycket energi på att ignorera och försöka förtränga
så jag tappar taget om det viktiga, vad jag själv vill och tänker. Allting
blir för mycket så att min hjärna börjar lägga av, jag varken ser eller hör.
Jag lever i min egna lilla bubbla. Men när jag sitter där och tittar rakt in i
en klok människas ögon och hör på vad den har att säga. Letar i blicken
efter en övertygelse. Då ser jag, då hör jag. Jag inser och förstår. Men
så fort jag tappar kontrollen återgår allt till kaos.
Då fattar jag plötsligt ingenting.
