det skulle inte få mig att framstå som ängel, inte heller att få dig att framstå som elak

Datum: 2010-11-22 || Tid: 16:34:27 † Kategori: Tankar † Kommentera (0)

Det mycket som virvrlar runt i mitt snurriga huvud just nu, jävligt mycket.

Det känns både förjävligt och delvis bra, för det mesta förjävligt.

Allting är pannkaka, jag trivs inte ett dugg i den här atmosfären men

endå gör jag inte ett piss. Kanske är det för att det är för svårt,

eller för att jag egentligen inte orkar. Jag har ingen ork.

Atmosfären jag befinner mig i skapar en oro, rädsla och obehag.

Men det är bara när jag är där, där för ett ögonblick. Då kan jag inte

ta mig därifrån, det är egentligen då jag inser att den faktiskt finns.

Den atmosfären finns, den existerar och alltid lurar den någonstans

och dyker upp när man minst anar det.

När jag får lägga så mycket energi på att ignorera och försöka förtränga

så jag tappar taget om det viktiga, vad jag själv vill och tänker. Allting

blir för mycket så att min hjärna börjar lägga av, jag varken ser eller hör.

Jag lever i min egna lilla bubbla. Men när jag sitter där och tittar rakt in i

en klok människas ögon och hör på vad den har att säga. Letar i blicken

efter en övertygelse. Då ser jag, då hör jag. Jag inser och förstår. Men

så fort jag tappar kontrollen återgår allt till kaos.

Då fattar jag plötsligt ingenting.