Idag har jag lidit med världens plåga, nämligen min äckligt onda rygg. Att det aldrig kan bli bättre. Har slitit med det här i drygt två år men aldrig ger det sig. Visst kommer det till och från men dessa dagar som det är som värst känner jag mig verkligen som en 80-åring. It sucks. Och när man vaknar på nätterna och inte har någon känsel i armarna och det känns som om de är hur stora som helst= panik. Dumma nerver som har hoppat helt jäkla galet. Fyfan, tummen ner där. Nu ska det sovas, imorgon välkomnar vi efterlängtade fredag. L o v e