Det skär i kroppen att skriva det här. Det gör så fruktansvärt ont. I tisdags fick vi beskedet som ingen ville va. Hoppet om att finna Martin vid liv och oskadd krossades när dykarna fann Martin i svårtån. En levande mardröm blev sann. Ännu en ängel har tagits ifrån oss. Hela Örebro är i sorg.    

 

Det här är så ofattbart, det går verkligen inte att förstå att du är borta. Det skrämmer mig hur fort livet kan ta vändning. Vår alldeles egna knasiga glädjespridare som spred värme och kärlek omkring sig oavsätt vad. Vår fina Martin är borta. Vi alla ställer oss frågan, varför just du? En fråga vi aldrig kommer få svaret på. Tanken på att du inte kommer komma tillbaka hit till oss gör så förskräckligt ont i hela kroppen. Om du bara visste hur många underbara vänner du har som letat dag som natt i hoppet om att hitta dig, vänner som håller ihop och sörjer tillsammans. Vänner som samlas vid olycksplatsen för att tända ljus och blicka tillbaka på alla fina minnen med dig. Världen är för orättvis, du hade hela livet framför dig. Rickard, nu får du hand om Martin där uppe. Önskar bara att ni kunde komma tillbaka hit ner till oss, men jag är helt övertygad om att ni har det bra där uppe. Kanske sitter ni och tittar ner på oss, dricker en öl och bara har det bra. En vacker dag hoppas jag att vi ses igen och tills dess kommer jag alltid minnas dig som den livsnjutare du var.

 

Vila i frid vår finaste Martin Norrlund ♥