Döm inte allt du ser, tro inte allt du hör och säg inte allt du vill.
Man märker andras fel och glömmer sina egna.
Något jag är rätt bra att göra fel på, brukar komma på mig själv. Det händer nog rätt ofta att jag öppnar käften innan jag har tänkt, inget ovanligt iaf. Jag vet för några år sedan vad jag dömde folk, nörd, bitch och nörd. Ja jag hade inte så mycket vett i skallen då. Inte var det så att jag mobbade någon det skulle jag aldrig göra men jag gjorde det svårt för nya personer att lära känna mig och spelade iskall. Jag brydde mig inte ett skvatt om någonting inte ens om någon tyckte illa om mig eller sa något. Men hela grejen byggde upp någon slags jäkla kaxighet som i sin tur bara slutade i en massa jäkla tjaffs överallt och ingenstans. Tillslut mognade jag väl till och fick in lite vett i skallen, lärde mig uppskatta saker och att vara mer öppen inför folk. Idag behöver jag knappt tänka på vad som är rätt och vad som är fel för det vet jag vid det här laget.
Men att det finns andra som fortfarande håller på så här förstår jag mig inte på? Det är något man växer ifrån, inte kan man hålla på så här inte när man är näst intill vuxen.
Man ska inte döma folk utifrån utsidan, vad man hör eller ser men visst det är inte alltid så enkelt och man kan helt enkelt inte gilla alla. Men alla är värda en chans, så innan du dömer någon lär känna personen först!
Såg en mycket upprörande grej på facebook och även på en blogg, hur kan döma ens läggning? Varför klankar man ner på dem som är sig själva. Vad har de gjort för att förstjäna något sådant, inget. Inte ett skit. Må dom som klankar ner på andra och försöker få folk att må sämre än vad dom förtjänar brinna i helvetet. bra
En månad och några dagar har gått sedan olyckan hände, det är inte klokt. Det går inte en dag utan att du finns i tankarna. Jag tror inte att det är någon som verkligen förstår att du är borta, det är nog ingen som kommer förstå heller. Världen är för orättvis, hoppas änglarna tar bra hand om dig där uppe! Kommer aldrig glömma dig, en vacker dag syns vi igen älskad ängel! ♥ Vila i frid fina ängel
Jag hoppas du har det bra på andra sidan vännen, en vacker dag ses vi där kan jag lova.
Platsen där det omöjliga inträffade, olyckan.
Alla ljus, alla blommar allt det var så obeskrivligt hemskt. Det kändes i hela kroppen och tårarna gick inte att hålla tillbaka..
Ljusen är tända för dom som har lämnat Vår plats så snabbt gud vad jag längtar Jag lovar att bättras (trots allt!) Jag känner mig inte ensam Jag hoppas att vi träffas HighWon-Från Hjärtat
Har precis varit och sett filmen "Jag saknar dig" med mina fina vänner. Kan säga att jag grät mig igenom filmen, har nog aldrig sett än sån här gripande och berörande film. Så himla hemska så att rysningarna sprider sig genom hela kroppen men samtidigt så otroligt fin. Jag har nog aldrig fastnat så mycket för en film som den här.
Alla borde verkligen ta sig tid och kolla på den här, lovar att ingen kan gå oberörd därifrån sen.
Hur överlever man att förlora en del av sig själv?
Skulle inte ens kunna tänka tanken på vad jag skulle ta mig till utan min syster!
Imorgon börjar jag tvåan, andra året på stylist på Virginska skolan.
Jag ska fortsätta den linjen jag påbörjade från första början. Under mitt första år har jag hunnit bytit, krånglat, klagat och krånglat lite mer. I början trivdes jag inte alls, jag tvingade mig själv upp på morgonen för att jag inte hade något val. Redan andra veckan bestämde jag mig för att byta. Men som en slag i magen var det självklart fullt på Wadköping logisik. Då intalade jag mig själv att kanske skulle det bli bättre.. Det blev inte så mycket bättre. När jullovet började närma sig hade jag besstämt mig för att kanske hoppa på BYGG ESTET på Tullängen. Där var jag i två veckor. Men desto mer krångel dök upp och jag vände om och begav mig tillbaka till Stylist.
Efter Jullovet fick jag höra att det var en helt ny Frida som hade dykt upp, och det var det också. Jag var glad och gav 100 procent! Jag gillade det jag gjorde, allt blev mycket enklare. I maj drog vi stylister iväg till London! Där hade vi super kul och alla kom närmare varann och den där jobbiga stelheten dog ut. Jag har jätte fina vänner i min klass, otrolgit fina. Sånna som jag tror att hur många klasser jag än går i kommer jag inte få några sånna.
Desto närmare sommarlovet kröp på gjorde jag ett omval, BYGG ESTET och HUS BYGGE. Jag bestämde mig för att tänka över hela grejen över sommarlovet, vilket visade sig vara lite svårare än trott. Efter allt om och men blir jag nu kvar på Stylist förhoppningsvis till studenten. Jag vet att det kommer komma dagar då jag kommer ångra starkt att jag inte bytte.
Men då vet jag också att det gäller och vara stark och veta vad man vill!
Den här perioden har tagit så mycket energi ifrån mig och en tid var jag så jävla nära botten, jag tackar verkligen alla mina fina vänner och speciellt dig Jacquelin! Ni kan inte förstå hur mycket glädje ni har gett mig trotts allt detta! Och får verkligen inte och glömma världens bästa SYO Ingemar som jag varit inne och pratat med flera gånger i veckan! TACK alla,
Det är skrämmande, det är hemskt. mycket har jag gjort som jag ångrar, jag har gjort misstag och begått massor av felsteg, det kan jag erkänna. Det kan däremot inte du göra, vilket gör mig besviken, ledsen. När man har gjort något som sårar än, då räcker det inte med det där förlåt eller en dum bortförklaring. Man vill se att personen ska förstå att den har gjort fel, erkänna att den har gjort fel. Jag förstår fan inte rädslan att erkänna sitt egna misstag, det finns ingenting man kan förlora på det.
Har preics kollat klart på världens finaste film typ, nämligen slumdog millionarie. Så hemsk med endå så fin. Vet inte hur många gånger jag har tittat på den, men alltid lika bra. Och musiken, så jäklans fin. Omöjligt att inte beröras av den här filmen.
All those arrows you threw, you threw them away You kept falling in love, then one day When you fell, you fell towards me When you crashed in the clouds, you found me
Oh, please don’t go I want you so I can’t let go For I lose control
Get these left handed lovers out of your way They look hopeful but you, you should not stay If you want me to break down and give you the keys I can do that but I can’t let you leave
Oh, please don’t go I want you so I can’t let go For I lose control