Man märker andras fel och glömmer sina egna.

Något jag är rätt bra att göra fel på, brukar komma på mig själv. Det händer nog rätt ofta att jag öppnar käften innan jag har tänkt, inget ovanligt iaf. Jag vet för några år sedan vad jag dömde folk, nörd, bitch och nörd. Ja jag hade inte så mycket vett i skallen då. Inte var det så att jag mobbade någon det skulle jag aldrig göra men jag gjorde det svårt för nya personer att lära känna mig och spelade iskall. Jag brydde mig inte ett skvatt om någonting inte ens om någon tyckte illa om mig eller sa något. Men hela grejen byggde upp någon slags jäkla kaxighet som i sin tur bara slutade i en massa jäkla tjaffs överallt och ingenstans. Tillslut mognade jag väl till och fick in lite vett i skallen, lärde mig uppskatta saker och att vara mer öppen inför folk. Idag behöver jag knappt tänka på vad som är rätt och vad som är fel för det vet jag vid det här laget.

Men att det finns andra som fortfarande håller på så här förstår jag mig inte på? Det är något man växer ifrån, inte kan man hålla på så här inte när man är näst intill vuxen.

Man ska inte döma folk utifrån utsidan, vad man hör eller ser men visst det är inte alltid så enkelt och man kan helt enkelt inte gilla alla. Men alla är värda en chans, så innan du dömer någon lär känna personen först!